In time.

Hennes leende lyser upp i mörkret.

Ikväll blir telefonen min bästa vän.

Tveksam. Förväntansfull. Nervös. Ängslig. Andfådd. Fantasifull. Uppe i varv. Orolig.
Mängder med ord med jobbig (fast egentligen inte) mening. I alla fall känns det så för mig.

Det får gå som det går. Nej nu ljuger jag egentligen.
Om bara telefonen kunde ringa. Tyvärr är jag rädd för att om inte existerar i den här situationen, alls.

Lite kärlek till världen.

Gillar även videon starkt, så kul och så värd att se.
Lyssna om ni vill bli så glada att ni sitter och ler för er själva, det vet jag att jag gör. Världen behöver fler såna här låtar!

Colours.

Trenchcoat.

Blundar för en sekund och önskar att det där var jag på bilden. 

Älskar trenchcoaten, sjukt snygg men nog ganska svår att bära upp. Tyvärr!

Något som berör.

Glöm dina beskymmer, imorgon kommer nya.

En liten önskan om att det ändå vore så enkelt..

Med papper och penna.

Jag såg filmen "Dear John" för några dagar sen, i hopp om en fin stund av ung kärlek. Jag hade nog ganska höga förväntningar, efter att ha hört så positiv kritik från andra, underbar, djup men väldigt sorglig var vanliga ord.
Filmen skildrar två unga människors kärlek. De spenderar två underbara veckor tillsammans och skiljs sedan åt när John ska tillbaka till militärtjänst. Genom papper och penna håller de sin kärlek vid liv.

"The Notebook" varning på den här filmen, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är samma författare. Detta är helt klart min nya favorit kärleksfilm! Framgångsrika Nicolas Sparks har även skrivit "The Last Song" och "A Walk To Remember", i samma kärlekstema som de andra böckerna som har filmatiserats.
Tänk vad skönt det kan vara att få gråta lite för någon annans problem. Och försöka förstå, det man inte kan förstå. Och försöka leva sig in, i det man inte har en aning om.
Jag somnade i alla fall nöjt med kinderna blöta av tårar.

Nu ska jag lyssna till soundtracket, och drömma mig bort en stund.

Det hittar du HÄR och trailern till filmen HÄR

Back on track.

F R I S K.
Åh, vad underbart!

Itu i tusen bitar.

Vintern är på väg.

Först igår när vi kom hem från en resa till Lammhult med kören och en våg av kyla sköljde över oss när vi steg ut ur bussen, insåg jag att det verkligen börjar leda mot höstens kalla dagar. Temperaturen börjar krypa ner mot 0 grader sträcket, och vidare mot minusgrader.

Trots att jag är en sån snöälskande person, så kan jag inte lura mig själv att jag inte längtar till sommaren med bad, sol och värme. Fast det kanske inte är så konstigt om man är förskyld, magsjuk eller något sånt sen en vecka tillbaks, på grund av hösten och dess kyla.
Ändå kan jag inte undgå att gilla hösten. Det är ju så mysigt att värma sig inne med en kopp te och titta på en bra film, i vetskap om att man har ungefär 2 härliga timmar framför sig. Och det gör inget att man tvingas klä på sig lite extra och att mössa, vantar och halsduk gärna följer med ut. För då träder höstgarderoben fram igen och "måste" plagget är nog stickade koftor, halsdukar, ja stickat i alla dess former. Något jag personligen älskar.

Höst.

Går inte att undvika ordet längre, accepterar det, smakar på ordet. 
Höst. Ja, det ska nog funka.

Blommor och bin.

Det var en gång...

Biologiboken och jag. Nej, vi klickar nog inte riktigt. Så oroa er inte för att se oss hand i hand i korridoren.

Stänger biologiboken för den här gången och hoppas slippa leva mig in i ekologins värld på ett tag nu.

En droppe av kärlek.

Min favorit.

Alexandra är en nära vän till mig, som flyttade till Köping och deras gymnasiuminriktning för pingis, i år. Hon och jag gick i samma klass i 4 år, år av skratt, tårar och stora förändringar hos oss båda. Hon var någon jag kunde ta mig till, på några minuter med cykeln och därför känns det väldigt tomt att inte ha henne så nära längre. 
Men eftersom vi pratar och ses ganska ofta, så lyckas vi hålla våran vänskap vid liv. Det hoppas jag verkligen vi kommer kunna fortsätta med, även fast vi lever våra liv på olika håll. För du är verkligen någon jag vill ha kvar i mitt.

Vi trotsade det kalla vädret i hopp om några fina bilder, en tidig söndagseftermiddag så sent som igår.

Om vi lyckades? Ja, det får ni själva avgöra.

Daniel Adams-Ray.

Grym. Punkt slut.
"Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks. 
För dig ska jag göra det tusen gånger om."

Du hittar honom på:

http://open.spotify.com/track/1qIAqSCPcRkkNU8dj5pIOC

 

Syskonkärlek.

"Oftast så älskar man sin syster.. Men ibland.. Ibland.. Ja ibland så går dom en på nerverna.. Man vill liksom bara ta slut på deras korta liv.. Men det är då, DÅ som man kommer ihåg att man älskar dom.."

Det räcker med att titta i vårat kylskåp och skafferi för att veta att Peter är hemma. Du hittar nämligen godsaker och ingredienser till väldigt god mat i mängder.
Nu menar jag inte att mamma och pappa inte lagar god mat, för det gör de verkligen. Utan att det blir en enorm skillnad mot vad som de brukar bjuda på.


Fortsätter denna lata dag med mys till film med jordnötsringar och 5 andra typer av snacks. Lycka i en mening.

Familjesemester i Spanien, september 09

En tanke.

Det tog emot att ställa väckarklockan på 05.45 igår. Men egentligen tycker jag om att simma tidigt om fredag morgnarna. Speciellt när man har någon att dela det med. Då är de tidiga morgnarna värt det och inte alls så jobbiga längre. 
Dessutom är det en ganska mäktig känsla att cykla genom en liten stad som fortfarande sover, med endast jag och min cykel som bryter tystnaden.

Syskon är något speciellt.

Duggregn och lera.
Ingen vidare bra kombination när det är orientering som står på schemat.

Men en lång helg med bror min och jag, piggar upp rejält! Förhoppningsvis så får vi med oss något gott hem att tjocka oss med till en film, efter en biltur till affären.
Sedan slår jag upp matte, fysik och engelskaböckerna och leker duktig en stund.

Ny i den här världen.

Hej hopp!
Jag är någon som vill komma igång och bli bättre i mitt skrivande. Därför startade jag den här bloggen, för att helt enkelt bli mer kvicktänkt.
Tänker dela med mig om lite allt möjligt som döljer sig under min bruna kalufs. Min vardag, mode, fotografering och sånt som jag tycker är värt lite extra omtanke.
Följer ni mig så får ni se om den här storyn blir som jag hoppas på.